minalejon

minalejon

Mina Lejon

Vardagen med två underbara leonberger

Orolig mage

BålstalejonPosted by Susanne Sun, July 21, 2013 20:11:49
Jag och Morgan hade planerat att åka in till stan och se första matchen i Tele2-arena mellan Bajen och Örgryte. Bajen hade planerat en marsch från Medborgarplatsen till arenan och det såg ut att bli en riktig folkfest med +20,000 fotbollssupportrar. Jättekul! :)

Av någon konstig anledning hade vi inte frågat våra vanliga hundvakter om de kunde ställa upp den här lördagkvällen. Och det var en sån kväll när de båda hade planerat in annat med kompisar. Efter en kort diskussion bestämde vi att jag skulle vara hemma och Morgan åker in. Jag har jättesvårt att lämna klimpen själv, även om det "bara" är för 4-5 timmar. Så det är inget nöje för mig att åka någonstans om jag ändå bara oroar mig för klimpen och det kändes inte alls som någon uppoffring att vara hemma.

Efter att ha skjutsat husse till 3-tåget åkte jag och klimpen till ett nytt ställe för en eftermiddagsprommis. Jag brukar alltid ta med mig bilnyckeln när vi ska ut på prommis för 3 gånger av 4 vill han åka bil så det är lika bra att vara beredd.... Jag trodde tidigare att han ville till vackra, mälarnära herrgårdar och slott med fina parker och träd men nu har jag lärt mig att det viktigaste för klimpen är att stället frekventerats av en massa andra vovvar. Hur det ser ut är sekundärt.
Så vi åkte bara till gamla Bålsta, till ett ställe med gångvägar och klimpen verkade så nöjd med att sniffa runt och gå en lite kortis. Det var ju ganska varmt så jag var inte orolig för det.

Väl hemma igen hittade jag en pizza i frysen och lite vin kvar från kvällen innan så jag kände mig nöjd med utvecklingen av en liten myskväll med klimpen, jag och matchen som skulle visas på TV4 Sport. När jag ätit gjorde jag iordning Bhombis' mat. Men... han åt inte all mat. Och sen ville han inte ha sin Dentastix som han alltid får efter maten. Mycket märkligt. Nu började jag bli lite orolig.

Efter någon halvtimme började han gny och ville ut i hundgården. Han verkade jättestressad helt plötsligt och gick runt runt i cirklar och satte sig ibland som om han skulle bajsa men det kom inget. Om jag gick in så kom han in och "hämtade" mig så jag stod med honom i hundgården i ett par timmar och försökte lugna honom (och mig själv vid det laget).

Emellanåt googlade jag på magomvridning och blev mer och mer orolig. Han saliverade och bröstet var alldeles vått. Varje gång jag försökte ta tempen satt han sig ner bestämt. Sedan kräktes han. Försökte komma ihåg hur hans mage kändes vid de bakre revbenen för att jämföra med hur den kändes nu men varje gång jag tyckte den buktade utåt trodde jag att jag inbillade mig. Till sist ringde jag Strömsholm. De hade fullt med patienter, men vi var välkomna in fast vi antagligen skulle få vänta till på morgonen.

Morgan kom tillbaka före midnatt och då hade klimpen lugnat sig. Jag berättade för honom om vår kväll. Bhombis verkade nu helt utmattad. Det var jag också så jag gick och la mig och lämnade husse och klimpen snarkandes bredvid varandra på stengolvet i hallen. smiley

Ett par gånger under natten kom klimpen in och la sig på sängen. Han verkade fortfarande ganska lugn. Jag kände på magen och bestämde mig för att den inte verkade uppblåst, snarare svullen så jag somnade om. Vid 4 gick jag upp och Bhombis sov djupt, magen verkade vara oförändrad.

Efter ett par timmars googlande igen hade jag blivit mer uppdaterad om att riskerna även efter en lyckad operation var 50% pga skador på interna organ och att hundar i slutskedet ofta var helt utmattade och inte orkade stå. Ny panik. Ringer Strömsholm igen. Jo, nu är det lugnare så om vi åker in behöver vi antagligen inte vänta flera timmar. Väcker husse. Väcker Bhombis. Så drar vi.

På sjukhuset kommer vi in nästan på en gång. Veterinären känner på magen, lyssnar på hjärtat. Allt verkar ok, han kanske är lite svullen om magen. Jag och Morgan hade redan bestämt att vi inte lämnar honom för några tester efter den senaste ögonoperationen. Operationen gick jättebra, men klimpen var väldigt låg i flera veckor och fick neurologiska skador i bakbenen som lyckligtvis försvann mer och mer efter 6-7 veckor. Om de måste göra ultraljud eller röntga honom kräver vi att få vara med hela tiden.

Det behövdes inte. Hem igen och håll koll på honom fick vi till råd. Nästan 4,000 kr fattigare gick vi ut och klimpen bajsar. Blodig diarré!! In igen med blodbeviset. Bhombis är vid det här laget riktigt trött och vill absolut inte gå in igen. Vi får dra in honom. Vetten skriver ut Flagyl och råder oss att köpa Canikur. Nu är det en jätteglad Bhombis som skyndar sig ut ur sjukhuset och in i bilen!

Eftersom apoteket inte öppnar förrän 10 åker vi och äter frukost alla tre - tänkte jag. Ger Bhombis skonmaten på burk vi köpt från Strömsholm, men han äter inget. Iväg till apoteket och sedan hem igen. Nu är vi alla tre helt slut så vi går in och sover några timmar.

Trots att det kanske bara var magknip, kanske pga tjurmuskeln han fått men bara delat i två delar och svalt och sen kräkts, känns det ändå bra att vi åkte in. Han är en så tålig kille och det är inte alls likt honom att bli så stressad och att inte äta. Hoppas att inflammationen eller vad det är försvinner med medicinen och att han blir vår glada kille igen. Och hoppas att vi aldrig behöver uppleva skräcken med magomvridning.

  • Comments(0)//minalejon.bhombis.se/#post220