minalejon

minalejon

Mina Lejon

Vardagen med två underbara leonberger

Sorg

BålstalejonPosted by Susanne Tue, October 01, 2013 13:51:39
Insåg att jag inte skrivit något i bloggen på länge. Jag skrev om dagen du somnade in, men postade det aldrig. Kanske jag gör det så småningom. Nu gör det alltför ont.

Beställde 11 böcker från USA som handlar om livet-efter-detta-liv för hundar. Känner ett nästan maniskt behov av att få det bekräftat att Bhombis och Lydia har det bra. Det har vi fått så många tecken på så jag VET ju det. Men behöver ändå få se att det är bekräftat i bibeln och genom andras berättelser. Det känns tröstande och hoppfullt på ett ledsamt sätt.

Har ett helt berg med saker i hallen. Tänkte ge dem till Hundstallet men så svarade de aldrig på de mejl jag sände dem med förslag om tider. Fick till sist ett svar via FB och de skulle ta reda på varför jag inte fått svar via mejl. Fortfarande inte hört något. Eller försöker jag ge mig själv bortförklaringar för att skjuta upp detta att ge bort dina och Lydias saker? Jag orkar inte tänka på det.
Kan inte sova hemma. Jag vaknar flera gånger varje natt och varje gång lyssnar jag efter dig och kommer sen ihåg och så sköljer sorgen över mig igen. Som ett privat helvete i min egen mörka bubbla. Försöker gå ut och gå en timme om dagen. Det känns som om jag alltid har en kniv i hjärtat och varje minne vrider om kniven lite. Jag blir hela tiden påmind om när vi gick på just den stigen, var du nosade, var du hälsade på någon snygg tik, var du gillade att gå, någon speciell dag som har bitit sig fast i minnet av någon anledning. Ibland träffar jag på andra hundbekanta så jag måste berätta om dig. Försöker att inte gråta varje gång, men det är svårt så oftast går jag vidare alldeles röd och svullen i ansiktet.

När jag kan undviker jag att möta andra hundmänniskor. Jag är rädd att bryta ihop och skrämma folk som jag gjorde på Ultuna när jag skulle hämta hem dig. Häromdagen kom jag att tänka på att det var min födelsedag. Märkligt. Jag kommer inte ihåg någonting av den dagen förutom de kanske två timmarna jag satt och grät besinningslöst utanför sjukhuset med askan av dig i famnen. Jo, att en välmenande vet.assistent kom ut och försökte trösta mig. Det var snällt, men jag var förbi hjälp vid det laget.

Funderade över hur man ser sig själv genom olika aktiviteter. Jag är "titel på företag" och "hundmänniska". Det var så trist när kontoret i Bålsta lades ner i våras tyckte jag. Samtidigt var jag glad för att jag fick vara med klimpen hela dagarna. Nu i efterhand är jag så tacksam för sommaren jag fick med Bhombis. Men jag går runt alldeles tom här hemma. För jävligt jobbigt. Försöker vara tacksam över de tecken vi fått och får från klimpen & prinsessan. Men sorgen är för djup och rå. Och jobbidentiteten känns inte alls viktig. Allt får ett annat perspektiv.

Förra helgen åkte vi till sist upp för att stänga stugan för vintern. Vi fasade båda för det. Stugan = Bhombis & Lydia, bus & gos och en massa "bara vara" med varann. Konstigt nog sov vi båda riktigt bra hela nätterna där. Det kanske var mental utmattning? Plockade ihop alla dina saker som jag hittade och tog med dem när vi åkte hem. Ännu fler påsar i hallen till ... Hundstallet?

Försöker tänka på dikten nedan som jag sände till min morbror när han sörjde sin Gizmo. Det var precis så det kändes när vi fattade beslutet att låta dig få somna in och slippa smärtorna vi inte kunde lindra längre. Älskar dig så min älskade klimp för all evighet.

Kramar och nosgos från din för-alltid-matte

You're giving me a special gift,
So sorrowfully endowed,
And through these last few cherished days,
Your courage makes me proud.

But really, love is knowing
When your best friend is in pain,
And understanding earthly acts
Will only be in vain.

So looking deep into your eyes,
Beyond, into your soul,
I see in you the magic, that will
Once more make me whole.

The strength that you possess,
Is why I look to you today,
To do this thing that must be done,
For it's the only way.

That strength is why I've followed you,
And chose you as my friend,
And why I've loved you all these years...
My partner 'til the end.

Please, understand just what this gift,
You're giving, means to me,
It gives me back the strength I've lost,
And all my dignity.

You take a stand on my behalf,
For that is what friends do.
And know that what you do is right,
For I believe it too.

So one last time, I breathe your scent,
And through your hand I feel,
The courage that's within you,
To now grant me this appeal.

Cut the leash that holds me here,
Dear friend, and let me run,
Once more a strong and steady dog,
My pain and struggle done.

And don't despair my passing,
For I won't be far away,
Forever here, within your heart,
And memory I'll stay.

I'll be there watching over you,
Your ever faithful friend,
And in your memories I'll run,
...a young dog once again.

In Memory of Asta, Feb. 1997
(c) Karen Clouston





  • Comments(0)//minalejon.bhombis.se/#post221

Orolig mage

BålstalejonPosted by Susanne Sun, July 21, 2013 20:11:49
Jag och Morgan hade planerat att åka in till stan och se första matchen i Tele2-arena mellan Bajen och Örgryte. Bajen hade planerat en marsch från Medborgarplatsen till arenan och det såg ut att bli en riktig folkfest med +20,000 fotbollssupportrar. Jättekul! :)

Av någon konstig anledning hade vi inte frågat våra vanliga hundvakter om de kunde ställa upp den här lördagkvällen. Och det var en sån kväll när de båda hade planerat in annat med kompisar. Efter en kort diskussion bestämde vi att jag skulle vara hemma och Morgan åker in. Jag har jättesvårt att lämna klimpen själv, även om det "bara" är för 4-5 timmar. Så det är inget nöje för mig att åka någonstans om jag ändå bara oroar mig för klimpen och det kändes inte alls som någon uppoffring att vara hemma.

Efter att ha skjutsat husse till 3-tåget åkte jag och klimpen till ett nytt ställe för en eftermiddagsprommis. Jag brukar alltid ta med mig bilnyckeln när vi ska ut på prommis för 3 gånger av 4 vill han åka bil så det är lika bra att vara beredd.... Jag trodde tidigare att han ville till vackra, mälarnära herrgårdar och slott med fina parker och träd men nu har jag lärt mig att det viktigaste för klimpen är att stället frekventerats av en massa andra vovvar. Hur det ser ut är sekundärt.
Så vi åkte bara till gamla Bålsta, till ett ställe med gångvägar och klimpen verkade så nöjd med att sniffa runt och gå en lite kortis. Det var ju ganska varmt så jag var inte orolig för det.

Väl hemma igen hittade jag en pizza i frysen och lite vin kvar från kvällen innan så jag kände mig nöjd med utvecklingen av en liten myskväll med klimpen, jag och matchen som skulle visas på TV4 Sport. När jag ätit gjorde jag iordning Bhombis' mat. Men... han åt inte all mat. Och sen ville han inte ha sin Dentastix som han alltid får efter maten. Mycket märkligt. Nu började jag bli lite orolig.

Efter någon halvtimme började han gny och ville ut i hundgården. Han verkade jättestressad helt plötsligt och gick runt runt i cirklar och satte sig ibland som om han skulle bajsa men det kom inget. Om jag gick in så kom han in och "hämtade" mig så jag stod med honom i hundgården i ett par timmar och försökte lugna honom (och mig själv vid det laget).

Emellanåt googlade jag på magomvridning och blev mer och mer orolig. Han saliverade och bröstet var alldeles vått. Varje gång jag försökte ta tempen satt han sig ner bestämt. Sedan kräktes han. Försökte komma ihåg hur hans mage kändes vid de bakre revbenen för att jämföra med hur den kändes nu men varje gång jag tyckte den buktade utåt trodde jag att jag inbillade mig. Till sist ringde jag Strömsholm. De hade fullt med patienter, men vi var välkomna in fast vi antagligen skulle få vänta till på morgonen.

Morgan kom tillbaka före midnatt och då hade klimpen lugnat sig. Jag berättade för honom om vår kväll. Bhombis verkade nu helt utmattad. Det var jag också så jag gick och la mig och lämnade husse och klimpen snarkandes bredvid varandra på stengolvet i hallen. smiley

Ett par gånger under natten kom klimpen in och la sig på sängen. Han verkade fortfarande ganska lugn. Jag kände på magen och bestämde mig för att den inte verkade uppblåst, snarare svullen så jag somnade om. Vid 4 gick jag upp och Bhombis sov djupt, magen verkade vara oförändrad.

Efter ett par timmars googlande igen hade jag blivit mer uppdaterad om att riskerna även efter en lyckad operation var 50% pga skador på interna organ och att hundar i slutskedet ofta var helt utmattade och inte orkade stå. Ny panik. Ringer Strömsholm igen. Jo, nu är det lugnare så om vi åker in behöver vi antagligen inte vänta flera timmar. Väcker husse. Väcker Bhombis. Så drar vi.

På sjukhuset kommer vi in nästan på en gång. Veterinären känner på magen, lyssnar på hjärtat. Allt verkar ok, han kanske är lite svullen om magen. Jag och Morgan hade redan bestämt att vi inte lämnar honom för några tester efter den senaste ögonoperationen. Operationen gick jättebra, men klimpen var väldigt låg i flera veckor och fick neurologiska skador i bakbenen som lyckligtvis försvann mer och mer efter 6-7 veckor. Om de måste göra ultraljud eller röntga honom kräver vi att få vara med hela tiden.

Det behövdes inte. Hem igen och håll koll på honom fick vi till råd. Nästan 4,000 kr fattigare gick vi ut och klimpen bajsar. Blodig diarré!! In igen med blodbeviset. Bhombis är vid det här laget riktigt trött och vill absolut inte gå in igen. Vi får dra in honom. Vetten skriver ut Flagyl och råder oss att köpa Canikur. Nu är det en jätteglad Bhombis som skyndar sig ut ur sjukhuset och in i bilen!

Eftersom apoteket inte öppnar förrän 10 åker vi och äter frukost alla tre - tänkte jag. Ger Bhombis skonmaten på burk vi köpt från Strömsholm, men han äter inget. Iväg till apoteket och sedan hem igen. Nu är vi alla tre helt slut så vi går in och sover några timmar.

Trots att det kanske bara var magknip, kanske pga tjurmuskeln han fått men bara delat i två delar och svalt och sen kräkts, känns det ändå bra att vi åkte in. Han är en så tålig kille och det är inte alls likt honom att bli så stressad och att inte äta. Hoppas att inflammationen eller vad det är försvinner med medicinen och att han blir vår glada kille igen. Och hoppas att vi aldrig behöver uppleva skräcken med magomvridning.

  • Comments(0)//minalejon.bhombis.se/#post220

Lydia

BålstalejonPosted by Susanne Sun, October 14, 2012 19:47:48
If life has any meaning,

For the God I know must love us,

And love is all that truly matters,

Our parting is only temporary,

Cause noone could live with such pain forever,

We miss you so much princess,

Can't wait to hug you again,

My heart is broken,

I love you girl.

xxxxxxx

  • Comments(0)//minalejon.bhombis.se/#post219

Pigg Bhombis

BålstalejonPosted by Susanne Mon, August 27, 2012 20:30:18
Idag var Bhombis verkligen pigg! Han sprang flera sträckor på kvällsprommisen och har busat sen middagen. smiley

Efter lite godissök tänkte jag att jag skulle köra lite träning. Kan ju passa på nu när han är så pigg liksom.... Och vad glad han blev!!! Vi körde lite lydnad i vardagsrummet och sen letade jag fram en apportleksak som vi gick ut och körde med i hundgården. Vilken fart på honom!! Vilken glädje!! Jag blev överlycklig själv.

Vi kom tillbaka från stugan för drygt en vecka sedan nu. Jamie, Kevin och syrran var uppe ett par dagar också. Här är lilla Jamie på badplatsen - övervakad av SOR-vovven förstås.... De var så söta ihop.

Det är idag exakt 10 veckor sedan den där hemska kvällen på Ultuna med Lydia. Hoppas att du springer runt i skogarna och att jag en dag kan vända mig om vid ljudet av dina galopperande steg och se dig komma emot mig med öronen bakåtstrukna av vinden och din tunga flängande i ena mungipan. Jag brukade säga att du såg ut som en blandning av Toker och Glader. Min vackra, kloka, roliga, fina tjej! Världens finaste tjej i hela multiversum. Jag saknar dig så prinsessan.

  • Comments(0)//minalejon.bhombis.se/#post218

Söndag

BålstalejonPosted by Susanne Sun, July 29, 2012 06:20:03
Lite blåsigt och molnigt idag. Passar oss jättebra när det blivit lite kyligare. Bhombis gillar inte värmen. Det är på morgonen vi får passa på och ta en längre promenad. På eftermiddagen/kvällen brukar det vara alldeles för varmt för något annat en en 20 min rastrunda.

41 dagar idag sen du och jag åkte till Ultuna nu. Det känns som så lång tid och ändå som att det bara var för några dagar sedan. Jag har flyttat din matbar en meter in i tvättrummet men inte kunnat ta bort den. Ditt halsband och koppel hänger på din krok precis som vanligt. Fast allt är ändrat är det som om jag försöker hålla fast vid hur det ska vara. Som Bhombis när han tror han ser dig ute. Jag vet ju att det inte är du men det är något tröstande med hans tro att du kommer att dyka upp snart. Som om jag ska gå in i sovrummet och se dig ligga där och lägga mig brevid dig och gosa lite till.

Jag är så glad att vi tog så många bilder som vi gjorde när vi åkte upp till Övik i juni. Vi som blivit så dåliga på att ta kort. Jag tittar på dem om och om igen och undrar varför jag inte fattade att det var så allvarligt.

Det finns bara en av dig och det är du. Ingen död ska komma emellan oss. Jag älskar dig prinsessan.

  • Comments(0)//minalejon.bhombis.se/#post217

I carried you

BålstalejonPosted by Susanne Wed, July 25, 2012 20:35:43

37 dagar. Jag önskar att jag hade förstått och att jag burit dig den dagen vi åkte till Gullviks havsbad. Sorgen är mer bedövad nu men smärtan vid insikten om att du inte är vid min sida längre hugger lika djupt i hjärtat varje gång. Jag saknar dig så älskling.

One night a man had a dream. He dreamed
he was walking along the beach with the Lord.
Across the sky flashed scenes from his life.
For each scene he noticed two sets of
footprints in the sand: one belonging
to him, and the other to the Lord.

When the last scene of his life flashed before him,
he looked back at the footprints in the sand.

He noticed that many times along the path of
his life there was only one set of footprints.

He also noticed that it happened at the very
lowest and saddest times in his life.

This really bothered him and he
questioned the Lord about it: "Lord,
you said that once I decided to follow
you, you'd walk with me all the way".

But I have noticed that during the most
troublesome times in my life,
there is only one set of footprints.
I don't understand why when
I needed you most you would leave me."

The Lord replied: "My son, my precious child,
I love you and I would never leave you.
During your times of trial and suffering,
when you see only one set of footprints,
it was then that I carried you."

Mary Stevenson

  • Comments(0)//minalejon.bhombis.se/#post216

Party-time!

BålstalejonPosted by Susanne Thu, July 12, 2012 19:52:23
Hej bästaste prinsessan,

24 dagar har gått och chocken har börjat släppa men saknaden gör lika ont. Jag tror ibland att det bara är en mardröm och kommer på mig själv med att söka efter dig. Det går automatiskt. Ögonen registrerar Bhombis i hallen och fortsätter leta efter dig. När vi är ute och går händer det att jag glömmer bort att du inte är bakom mig och går och väntar på "noskramen" när du duttar med din nos i mitt knäveck. Men mina ögon ser ingen Lydia på soffan och det kommer ingen noskram när jag går på stigen. Jag inser igen att det inte är en mardröm och det känns som om hjärtat trasas sönder och jag vill bara falla ihop och gråta igen.

Igår fick jag hem godis från Pommys och Bamses Bollar. Bhombis blev jätteglad. Vi har kört söklekar i hundgården och i vardagsrummet. Nu har han bättre chans att få smågodis i hundgården när vi kör söklekarna. Du var ju alltid mycket snabbare än han! smiley

Han har varit ganska deppig den senaste tiden så jag hoppas ett riktigt "Pommys-party" ska pigga upp honom lite. Han älskar lammflätorna! smiley

Många kramar och maggos från din ledsna matte

  • Comments(0)//minalejon.bhombis.se/#post215

21 dagar

BålstalejonPosted by Susanne Mon, July 09, 2012 20:23:41

Hej älskade Lydia,

För 21 dagar sen föll mina tårar på din fina kind. Din stilla kind på ditt vackra huvud som inte kunde ge mig några ivriga pussar längre. Jag stannade kvar så många timmar för jag kunde inte lämna dig. Du var ju alltid vid min sida. Att ta av dig ditt halsband och gå ifrån dig var obeskrivligt smärtsamt. Jag vet inte hur lång tid det tog för mig att komma tillbaka till bilen men det var den jobbigaste och ensammaste väg jag gått.

Vackra Lydia på Skyttis i Ö-vik på morgonprommis den 10 juni

Jobbar på som... kanske lite mer ofokuserad men ganska vanligt. Men Bhombis är inte sig själv. Han ligger i hallen när jag kommer hem på lunchen och vill inte gå ut i hundgården och kissa. Försökte med köttbullar idag. Det gick ju bra att få ut honom till slut, och köttbullar fick han men något kiss blev det inte. Det var ju alltid du som kissade först gumman.

Stackars klimpen har fått våteksem mellan bakbenen. Jag har klippt bort all päls där och sätter på krämen Elke hade för det. Det verkar bli bättre, men det hjälper inte när det är så här varmt och fuktigt. Kanske ska pröva med min Aloe Vera gel.

Klimpen fick ett märgis idag när husse hämtade mer Fodax-mat. Vad jag önskar att jag kunde ge dig ett märgis. Första gången klimpen fick ett märgis utan dig försökte han smyga in i sovrummet när han tuggat klart på sitt. Där du brukade vara med ditt märgis. Jag blev så himla ledsen. Sa åt honom att du inte är där, men han förstod inte tror jag.

Jag tror han förstår nu. I fredags när vi tog en kort lunchprommis och såg en annan hund tror jag att han trodde att det var du. Han blev jätteglad, kroppen ivrig och svansen var superhög och han stod stilla och vägrade gå vidare. Vinden blåste åt "fel" håll, så han fick ingen vittring från den andra hunden. När jag sa att det inte var du tittade han på mig som om jag var mindre vetande och vägrade röra sig. Jag tror han letar efter dig varje gång när vi går ut.

Vad jag önskade att han hade rätt. Att det inte var någon jävla okänd spaniel vi såg utan du. Att allt var som vanligt igen.

Jag ber varje dag att någon tar hand om dig. Att du är glad och springer runt på friska ben. Att du är lycklig igen. Om jag bara visste att det var så skulle jag orka bättre. Jag saknar dig så mummy's pretty princess.

Vackra Lydia i Gideåbruk på morgonprommis 13 juni

Många kramar och extra maggos från din ledsna matte

  • Comments(0)//minalejon.bhombis.se/#post214
Next »